.. ja enligt mig är det så. Jag har kommit igång efter sommaren och det känns hur bra som heslt! Det är lite segt att sitta hemma och bara "åh måste ut och träna" men sen kan inget slå känslan som man har efter man tränat. 
Många är typ "åh nu har jag sprungit så nu sätter jag mig framför TVen och äter godis!" men så är inte jag. Skulle aldrig få för mig det.. då känner jag att jag lika bra kunnat strunta i löprundan. Fast sen är jag en sån person som också lätt går upp i vikt och försöker hålla igen på allt onyttigt. Men back to the training.. jag springer inte bara för att bli smal och sådär, utan för att jag mår 1000 gånger bättre när jag kommer ut och rör på mig lite. Blir bara deprimerad av att sitta inne en hel dag och göra ingenting. Nu börjar man komma in i vardagen och jag försöker få in minst ett träningspass om dagen, det kan vara allt från en löprunda, till en vanlig prommenad med några vänner. Man behöver liksom komma ut och röra på sig. Jag älskar att sitta vid datorn osv, men jag vet att det inte är det bästa. Men bort från tankarna, nu ska jag gå och duscha och njuta av att jag sprang 6,14 km idag. :)